ECO tandborsten, mammasjälvkänslan och att dofta som sin mans farmor.

04.11.2013 kl. 14:54

I dag tog vi en promenad Ensio och jag. Bara vi två. Först var vi ensamma hemma en stund. Det var jag som böt blöjan. Jag som packade kånkken. Jag som bestämde vad och hur mycket han skulle ha på sig. Vilka vantar. Vilken mössa och vart vi skulle gå. Den känslan. Jag log hela vägen. Jag kände mig som en riktig mamma.

Min mammasjälvkänsla har fått sig en törn. En av de jobbigaste biverkningarna av cellgifterna är tröttheten. Det är inte en vanlig trötthet man kan vila bort, eller mota i grind med en kopp kaffe. Utan den bara är. Från en minut till en annan kommer den över en. Och då kan man inte göra annat än vila. För precis allt annat känns övermäktigt. Den här tröttheten hatar jag mer än cancern. För det är den som gör att jag inte kan vara den mamma jag vill vara. Utan förpassas till att vara mamman som sitter bredvid och hejar på. Men jag har upptäckt ett mönster, ca 10 dagar efter behandlingen börjar det vända och då hinner jag vara en riktig mamma och en kontaktbar fru, i några dagar innan det är dags igen.

Vi gick till Midsommarkransen. Förbi den trevliga Eco butiken. Jag köpte bl.a. tandborstar till oss. I bambu. För när man tänker efter hur sjukt är det inte att vi gnuggar en bit plast mot tänderna 2-3 gånger om dagen varje dag, år ut och år in? Och jag känner, lite skitsamma om det sägs vara BPA fri plast (eller det är bra förståss- men) jag vill inte ha någon plast. Överhuvudtaget. Så nu får vi se hur det går! Ensio blev glad i allafall. Jag har inte hunnit testa min än, lovar att komma med en recension! 

Ensio är så snabb nu för tiden, så alla bilder blir suddiga. 

Vi köpte också en naturlig tandkräm som Ensio gillade. Vi smakade lite på den. Den smakade jordgubb. 

Så här ser den ut. Eko Tandborsten. Fin.

Jag köpte också en ekologisk bodylotion. Jag kände att jag ville ha något nytt, så jag valde en bodylotion med rosdoft. Det har aldrig hänt förut. Och kanske aldrig händer igen. Daniel tyckte att den doftade som hans farmor. Men det gjorde ingenting, sa han. Men jag vet inte. Det kan inte vara bra. 

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:
Ber för dej och er (fast vi inte känner varandra - som om det skulle betyda något i detta läge). Allt gott och nya krafter till dej!
Camilla04.11.13 kl. 15:31
Till Camilla!
Linas syster Miia04.11.13 kl. 17:33
Här bes det också. Tänkt mycket på livets orättvisor. En stor kram till dig. Och till dig Miia. Hade velat skicka privat mejl också, men har inte kontaktuppgifter. Men kan liksom inte bara gå omkring o tänka på er mera utan att säga det. Styrkekramar! Anna
Anna Häggqvist 10.11.13 kl. 19:33
Hej Anna! Tack för att du ber. Och tack för att du hörde av dig. Det betyder så mycket. Storkram! I fall du någongång vill skicka ett mejl ändå kan du skicka på infocomeagain@gmail.com KRAM! /Lina
15.11.13 16:19

 

Jag är 32 år, finlandssvensk, gift och bosatt i stockholm och mamma till Ensio. Bloggen Som vanligt startade jag när allt ännu var som vanligt. Jag var ledig från mina studier till webbredaktör och var mammaledig. I juni fick jag reda på att jag har bröstcancer. Och nu är inget som vanligt längre. 

För att få kontakt, maila på: Infocomeagain@gmail.com

Instagram

 

 

 

Diy or Die

En gul apelsin

Fia Lotta Jansson

Hannas Virrvarr

Harpan Serien

Hello Kiddo

Hej Tristess

Ida-Lina

Inspirationsskafferiet

Linda Irenedotter Ingemansson

Lundagård

Cecilia Blankens

Lopptorget

Malin Ahlsved

Miia-Smycken

Minna Palmqvist

Malenami

Skråmor

Världens bästa musik

Weekday Carnival

Nästan för lycklig

Livet & Helsingfors

Karkki

Fine little day

A beautiful mess

Creature comforts

 

 

 

Ses snart igen!