Det jag längtar efter.

Publicerad 31.10.2013 kl. 13:20

Efter beskedet att de blandat i hop mitt vävnadsprov med en annans blev det lite tyngre. Jag har haft svårt att hitta den där punkten, den där som är lite längre bort än allt annat, en punkt man kan fokusera på.  Jag vet att det är viktigt. Annars glider man ner. Cancern får inte ta över. Inte mentalt. Men jag är så trött. Jag vill ha tillbka mitt eget liv. Det livet jag hade innan, som är normalt och där jag själv fick bestämma. Bestämma när och vad vi skall äta i kväll, om vi skall se en film. Träffa våra vänner. Ta en promenad till parken. Åka på en resa. Där vi själva kunde planera vårt liv. Inte cancern.

Jag och Daniel pratade om vad vi skall göra när behandlingen är över. Vi åker till Paris, sa Daniel. Och det vill jag. Jag vill till Paris. Det är som för så många andra, "vår stad", som vi älskar och har besökt flera gånger. Vi skall gå omkring i Belleville, äta på den där uteserveringen, beställa in på knagglig franska. Köpa in ett för dyrt vin. Bo på det där hotellet med underbara balkonger, dammig heltäckningsmatta och mörka tapeter i sammet. Njuta. Men först.

Det jag längtar efter mest är detta. Vi tar det där lilla planet från Arlanda till Vasa. Jag, Daniel och Ensio. Det luktar svagt av något man inte kan definiera. De som suttit på våra platser innan oss har lämnat skräp efter sig. Vi dricker en kopp kaffe på planet, ljudet från propellern överröstar oss. Vi ler mest. Kaffet är varmt och jag bränner mig på tungan. Planet är försenat som vanligt. När vi åker in över Vasa ser man bara åkrar. Färgglada lappar i olika färger med fläckar av snö. Det är grått. Det ser ut som att det regnat.

Vi spanar efter dem på andra sidan av glaset, den där smutsiga glasväggen som skiljer resenärerna från släkten. Och sen plötsligt ser vi dem. Hela gänget. Mina föräldrar, bror, syster, Janika, Göran, barnen.Vi vinkar och orkar knappt vänta på väskan. Vi kramas, är uppspelta och lite för högljudda. Sen åker vi hem till min bror. Vi sitter i deras nya kök. Det blir fuktigt på fönstrena för vi är så många. Vi dricker kopp efter kopp av kaffe fast vi alla borde låta bli. Pappa och Göran äter bullar. Ensio och Ester leker med sina kusiner. Sen tar vi en kirppisrunda. Åtminstone SPR kirppis och gamla Vasa. Det är redan mörkt när vi på rad senare kör längs med riksåttan. Det har börjat snöa och det är nog vinterns sista snö. Ensio har somnat och i bakspegeln kan jag se lyktorna på mina föräldrars bil. 

 

 

Kommentarer (10)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Vi ska tro du inte behöver vänta till den sista snön för vintern vännen! Kramar i mängder!
Anna Finell01.11.13 kl. 02:54
Nej faktiskt. Hoppas på nya årets första snö kanske..? :) Storkram kära Anna!
02.11.13 11:21
Hoppas det blir snart! (Vilken vackert skriven text, du dubbla Arvid Mörne-vinnare :))
Malin / en gul apelsin01.11.13 kl. 14:16
Tack! <3 Och ja, hoppas hoppas! KRAM!
02.11.13 11:22
jag ber för dig och det du går igenom. en mammas värsta mardröm, men jag tror också att Gud bär dig och de dina genom allt detta, vad som än händer. Hörde denna låt på radio idag och kände att den var till dig. kanske du redan hört och sett den. Men jag tänkte dela den iallafall. http://youtu.be/Lh3TokLzzmw
Vi förstår inte alltid varför. Men jag tror att oavsett vad som händer, är allt i Hans hand. Alla har sin kamp, men med en gudstro behöve man inte vara ensam, även i den ensammaste av kamper. hoppas att du tar detta på rätt sätt. stor styrkekram.
en annan finlandssvensk mamma.01.11.13 kl. 14:19
Hej! Tack snälla för den fina kommentaren! Ja det är en enorm trygghet att Gud finns att vända sig till. Skulle ha varit väldigt mycket tyngre utan tron. Varm kram till dej! <3
02.11.13 11:24
Alla små små saker man plötsligt ser och uppskattar och längtar efter. Bär med dig den känslan tills sjukdomsorkanen blåst över. När allt jobbigt är över är det det finaste du har. Kramar och tankar.
Emma01.11.13 kl. 15:42
Det skall jag försöka. Om det kan komma något "bra" ur detta kaos, är det kanske precis just det. Att man tänker om, förändrar, värderar om och samtidigt börjar uppskatta det man har. Man märker snabbt vad som verkligen på riktigt är viktigt. KRAM! <3<3<3
02.11.13 11:27
Har just hittat till din blogg. Länkar till den från min blogg om det är ok, så jag kan följa din resa mot att bli frisk! All styrka till dig och din familj!
Johanna02.11.13 kl. 22:56
I found it interesting. You know, those thoughts are rare guests in our minds, so it was interesting.
term paper writing service09.11.16 kl. 23:52
I would love to visit Paris. That is my dream city. Great to have goals and achieve it.
order essay for cheap18.11.16 kl. 08:41
It is great that you didn't give up and try to override all these problems. I hope you will manage to solve all the difficulties you have to pass through.
buyessay-s.com17.12.16 kl. 10:13
I liked reading your story! Thanks for sharing it! It is nice to have such a friendly and welcoming family!
How to - Royal Editing Blog30.10.17 kl. 12:03
I liked reading your story! Thanks for sharing it! It is nice to have such a friendly and welcoming family!
How to - Royal Editing Blog30.10.17 kl. 12:04

 

Jag är 32 år, finlandssvensk, gift och bosatt i stockholm och mamma till Ensio. Bloggen Som vanligt startade jag när allt ännu var som vanligt. Jag var ledig från mina studier till webbredaktör och var mammaledig. I juni fick jag reda på att jag har bröstcancer. Och nu är inget som vanligt längre. 

För att få kontakt, maila på: Infocomeagain@gmail.com

Instagram

 

 

 

Diy or Die

En gul apelsin

Fia Lotta Jansson

Hannas Virrvarr

Harpan Serien

Hello Kiddo

Hej Tristess

Ida-Lina

Inspirationsskafferiet

Linda Irenedotter Ingemansson

Lundagård

Cecilia Blankens

Lopptorget

Malin Ahlsved

Miia-Smycken

Minna Palmqvist

Malenami

Skråmor

Världens bästa musik

Weekday Carnival

Nästan för lycklig

Livet & Helsingfors

Karkki

Fine little day

A beautiful mess

Creature comforts

 

 

 

Ses snart igen!