Om mammakroppen och kommentarerna. Uppföljningen.

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om mammakroppen (ni kan läsa det här ). Jag passade också på att fråga några personer vars bloggar jag följer vad de tänker om detta märkliga. Peppe som har bloggen Livet & Helsingfors skrev ett mycket bra och tänkvärt inlägg om detta. Hon skrev bl.a. så här;

"Jag tycker så här: Alla i hela världen ska skita i när man kommer i form efter att ha fött barn. Det angår ingen annan än en själv. Man behöver aldrig komma i ursprungsform eller så vill man det genast.  Det är helt irrelevant för alla andra........Bra allmän tumregel: Kommentera aldrig en annan människas kropp." (Hela inlägget kan ni läsa HÄR.)

Karin på Lopptorget  kommenterade inlägget så här (lite nerkorttat) ;

"...Det som hjälper mot alla korkade kommentarer, är att använda kroppen (precis som mormor gjorde). Har kroppen just simmat 2000 meter är det omöjligt att vara missnöjd med den, till exempel. Det är inte bara i ditt huvud pressen finns, men jag tycker att man kan lära sig att ignorera pressen (min äldsta är snart åtta, jag har inte lärt mig det än, men jag blir bättre på det). Vad som också hjälper i det arbetet är om ens partner alltid avgudar ens kropp..."

Under samma inlägg skrev Anette (lite nerkorttat):

"...Det tar 9 månader att få till en sån där läcker gravid-kropp. Det måste få ta tid att gå tillbaka också. Att vi inte ser ut på samma sätt som tidigare är ju egentligen bara en form av kärlekstecken... Att vara småbarnsförälder är tröttande, pressa inte mera genom att ställa krav på ditt utseende. Vi måste sluta vara så duktiga och perfekta hela tiden."

Malena kommenterade så här;

"Kämpar också med att kroppen aldrig mer blir densamma, men å andra sidan, varför skulle den? Den har faktiskt burit ett barn och töjts ut på en del ställen och sjunkit ihop på en del. Man får acceptera att den aldrig mera blir som före. Fast absolut skall man träna, men! för att själv må bra! Jag har tänkt att det iallafall är bra att maken ändå verkar tycka om min nya kropp. Allt har sin tid!"

Och här bland kommentarerna kan ni läsa Malins svar på min undran. 

(Väntar med spänning på Amandas inlägg i ämnet!)

 

04.06.2013 kl. 15:47

Sorglösa bubblan.

Slänger in ett litet inlägg. Här går dagarna i ett huj. I går åt jag lunch vid 21:00. Det var naturligtvis extra gott men inte klokt. Vad det beror på är jag inte helt säker på. Snabbt gick den, dagen.

Ensio är förkyld. En riktig sån där typisk barnförkylning då det helatiden liksom finns lite snor på överläppen, hur man än torkar och suger. Men han är glad ändå. Det är han nästan alltid. I bland hugger det till i mammahjärtat då jag ser hur glad han är. Det hugger till då jag tänker på att han har det framför sig. De där sakerna som så smånigom kanske mattar ner det där sorglösa. Man önskar ju att han för evigt fick leva i den där glada sorglösa bubblan på något vis. Och ändå inte. Jag hör ju hur det låter.

Den här fina lappen om Kluben MIJ finns på en stolpe här i Aspudden. Dock har de glömt att skriva till vilket konto man skall skenga penarna. Finafina ungar.

 

04.06.2013 kl. 13:59

Helgen, håret och lill-hipstern.

Enligt önskemål kommer här en hårbild. Ungefär så här såg håret ut för ett par dagar sedan. Nu efter ett par tvättar är det så som jag trodde det skulle bli från början. Kall blond med en svag ton av rosa.. På den här bilden är det egentligen killen som är intressant. Se så stor han har blivit! Och titta på hans hår. Världens bästa frisyr.

Här ger han sken av att vara en söder-hipster. Men det är han inte. Det var bara lite varmt och han knölade av sej mössan. Han tänker alldeles säkert på på köttet han fått smaka på i helgen. Nötkött. Vilken grej.

Förutom nötkött innehöll helgen allehanda andra trevliga aktiviteter. Storstädning, lite loppis, lite datorsittande, en mycket trevlig grillkväll med våra fina grannar på innergården och skate för vissa av oss. Bra helg.

27.05.2013 kl. 11:53

Dagens parentes eller parentes i parentesen

Ja det är nästan en parentes i parentesen. Så oviktigt är det. I går var jag hos min frisör. Förra gången jag var där hade hon nämnt att det kunde vara snyggt att sätta i en rosaskimrande toning i håret.  Och det kan ju vara snyggt tänkte jag, och föreställde mig något svagt och knappt synbart. Så i går var det dags. Men, i stället för en svag toning blev det rosa penntrollshår. Jag som annars alltid kör på klassiska säkra kort då det gäller både hår och kläder kände mej en smula obekväm på vägen hem.

Om jag säger så här; Vill ni ha respekt och bli tagen på allvar är inte Hubba Bubba hår och baby face en bra kombination. Det var t.o.m. så illa att jag hade svårt att ta mig över gatan i går. Inga bilar stannade. 

Det är en toning så det kommer att tvättas ur, så det är ingen panik. Tvättade håret i morse och det ser redan bättre ut. Om tre tvättar till så är det nog ungefär som jag tänkt mej. Det var det. 

Ps. det där med "Bara gör´t" kanske man inte skall applicera på alla områden i livet. Som t.e.x. när man är hos frisören.

 

 

24.05.2013 kl. 13:00

Bara gör´t.

Nu när vi var hemma i Finland blev ju Ensio, som ni säkert känner till, sjuk och vi fick spendera några nätter och dagar på sjukan. Naturligt nog blev jag tvingad att plocka fram den bortglömda Finskan. Först tyckte jag det var extremt jobbigt att behöva prata Finska, det har aldrig varit min starka sida om man säger så, men nu hade jag inget val, det var bara att köra på. Ungefär som när man skall ta det där första doppet i sjön efter bastun. Man tar ett djupt andetag och bara gör´t. Och hej, det var inte så farligt. Det blev inte helt rätt alla gånger, och ibland fick jag ta till lite svenska ord emellan.  Men vi förstod varandra, och ingen skrattade. Det får bli årets utmaning. Sluta vela och fundera så mycket, bara gör´t.  
22.05.2013 kl. 12:22

Om kroppen och kommentarerna.

Det här med hur kroppen förändras efter graviditeten är inte så okomplicerat som jag hade trott. Nu är det 6 månader sedan jag blev mamma och stora delar av kroppen har så att säga "återgått till det normala". Men sen finns det ju andra delar, som magen t.e.x. som fortfarande står ut på ett ovant sätt. Och ja, jag har koll på det där med magmuskeldelning och förstår att man kan/ska träna upp magen igen och att den kan, med lite slit, bli lite mindre putig igen. Och det är bra, det kommer jag naturligtvis att försöka göra. Inte minst för hållningen och för att jag skall orka bära Barnet. Men, det som verkligen har stört mig på riktigt är andra människors attityder till kroppen, alltså min kropp.

När man är gravid får man ju en hel massa kommentarer, oftast i välmening och ibland inte, om kroppen och hur man ser ut  "oj vilken liten mage" "oj vilken stor mage" "men du har inte gått upp så mycket i vikt...?" "... i ansiktet syns det att du gått upp i vikt, men inte annars!" "Hej Tjockis!" "Oj vad du lagt på dej sedan vi sågs sist!" "Hur mycket har du gått upp?" "Va? 20 kg??" osv.osv. På något sätt är det ju bara att acceptera dessa, i efterhand, väldigt märkliga kommentarer. Men åtminstone är inte jag helt bekväm med att andra kommenterar min kropp. Inte ens då jag är gravid. Och ännu mindre nu efteråt.

(Och här passar jag på och säger ett förlåt till mina gravida vänner som har fått höra kommentarer av mej om gravidmagens storlek osv. Förlåt, jag visste inte bättre då. Nu vet jag.)

Så här efter en 9 månaders graviditet och  6 månaders slit med spädis är man inte i sitt livs form och fräschör. Ganska naturligt eller hur? Är det bara jag som känner en press från omgivningen att snabbt komma i form? Är det bara i mitt huvud som pressen finns? Är det kanske ett storstadsfenomen? Kanske det är typiskt vår generation? Jag har svårt att tänka mig att min Mormor skulle ha nojat speciellt mycket över putmagen, eller att andra i hennes omgivning skulle ha kommenterat att graviditetskilona inte riktigt försvunnit än. Vad tror ni?

 

 

21.05.2013 kl. 12:03

Inte en riktigt vanlig semester.

Semestern i Finland blev inte riktigt "som vanligt". Ensio åkte på århundradets kräksjuka som visade sej vara Rotavirus. Det hela slutade i två nätter och två dagar på barnavdelningen i dropp, sedan åkte vi hem till mina föräldrar i tro på att han nu var bättre, bara för att sedan åka in igen och spendera ytterligare en natt på sjukan. Efter ett misslyckat försök med att sätta kanyl blev det tillsist sond och vätskeersättning. Hemresan fick vi boka om två gånger.. Stackars lilla E. Men vi konstaterade åter igen att vi måste ha världens tålmodigaste och lätthanterliga unge. Lugn och trygg tog han sig igenom allt. Nu är vi hemma i Stockholm igen och Ensio mår bra. Nu jobbar Ensio hårt på att återfå sina gamla former igen.

Men förutom sjukan, var det en härlig semester. 

 

20.05.2013 kl. 10:57

Snart hemma igen.

Har världens skönaste unge som älskar att komma hem. Har är nöjd borta också, men att vara hemma verkar vara en höjdare. När vi kommit hem och jag lägger ner honom på golvet och klär av honom overallen blir han alltid så pratsam och glad,  ofta börjar han skratta av pur glädje över att vara hemma. Världens bästa.

Annars då? En av mina killar har officiellt inlett uteskate säsongen. Hörde lyckan i rösten just på telefonen. Den andra har fortsatt att somna kl.19 och nu kan han också sova på mage. Magläge känns lite läskigt tycker jag. Men det är väl bara att vänja sig. 

Snart åker vi till Finland. Har inte varit där på 9 månader. För mej är det en evighet. I höst var jag för gravid och i vinter har Ensio varit lite för liten. När jag kommer hem till Finland kommer jag nog att lägga mej på hallgolvet och skratta lite. 

 

05.05.2013 kl. 22:39

Dagens parentes; ett "Hej"!

Dagens parentes är denna;

Barnet har somnat kl 19:00 två kvällar i rad, på två röda minuter han han somnat. Och sovit till 07:00 (med den sedvanliga matpausen förståss). Kvällarna har plötsligt fyllts av oceaner av tid. Tid som man med stor omsorg har valt att lägga på; Mad men, film, disk och plock. Ändå, skönt. Men nu skall jag inte ropa "Hej" har förstått att sånt kan ändras snabbt.

Äh, jag ropar lite "Hej" ändå. Två sköna kvällar. "Hej" för det!

30.04.2013 kl. 12:14

Helgrapport.

Det var en skön helg. I lördags var det alldeles underbart väder och vi passade på att promenera söder runt. Söder visade upp sej från sin bästa sida, sprang på flera vänner som var ute i solen.

Matpaus.

Vi prövade kaffet på Johan & Nyström Konceptbutiken på swedenborgsgatan 7,  som fick 10/10. Väldigt trevligt.

Elektronikpaus på götgatan. Daniel smygfotar.

Vårt gamla hood Hornstull har ju fått en ny galleria. För mig känns Hornstull tyvärr lite förstört. Gamla knivsöder är nu plötsligt mera likt fridhemsplan eller skanstull, mycket beroende på att tex. H&M och Granit nu finns där.. Jag tyckte om att det fanns så få butiker där förut. Synd.

Söndagen bjöd på mera hemmahäng och fix. En av oss är på söndagsskate. En somnade till natten redan kl 19. Gissa vem.

28.04.2013 kl. 21:17

En perfekt promenad.

I går var det en härlig vårdag. Vi tog en långpromenad på eftermiddagen, Ensio sov nästan hela tiden, medan jag gick långsamt och njöt av vädret. Vill man njuta av vinterviken och området där omkring skall man vänta till eftermiddagen då Wintervikens Café/restaurang stängt, då är det lite lugnare, annars är det lite av ett barnvagnskaos (på vardagar, helger är det mycket folk ändå). I går var det perfekt väder och lungt och stillsamt. Kändes som att alla vi mötte verkligen gick och cyklade långsamt och njöt. Älskar att bo här sådana här dagar.

Vi tog en del sittpauser bara för att njuta av lugnet. Det här var sittpaus 1.

Här tog vi sittpaus 2. 

Och här var vi nästan hemma.

I dag är det mulet och lite dystert. Men det är fredag. Äntligen! 

26.04.2013 kl. 11:40

Löpturen? Kalendern?

Hur gick det med löpturen? Jo, tack. Inget framfall, det var ju bra. Men så tungt det var och oj vilken dålig kondis. Knät pajade direkt, märkte jag i går.  Och ryggen. Så. Det blir nog att träna lite mera styrka innan jag vågar prova igen. 

Försöker jobba lite med mitt kalenderprojekt. Det är roligt men svårt att få tiden att räcka till. Här får ni en litet smakprov av några månader. Medan Barnet sover skall jag sätta mej en stund. Vi hörs snart igen!

 

25.04.2013 kl. 11:22

Dagens parentes.

Parentes 1;

Daniel ringde och frågade om jag druckit mitt kaffe än. Jag hade precis satt mej ner med min kopp. Titta under persiljan i frysen, sa han. Så det gjorde jag. Där hade han gömt en överraskningsglass. Världens bästa man.

Parentes 2;

I kväll har jag bestämt att jag skall springa för första gången sedan förlossningen. Hoppas jag inte får framfall. Jag skriver och berättar hur det går. 

 

23.04.2013 kl. 16:18

Vad jag tänker på till kaffet.

För ett tag sedan träffade jag en rätt så ny vän. Härligt att få nya vänner som vuxen! Hon bloggar också och vi pratade lite om det här med blogg-förbannelsen. När man bloggar och kanske visar upp fina saker/detaljer på bloggen, nyrenoverade rummet, loppisfyndade klänningen eller vad det nu kan vara, känner man tillslut en (troligen imaginär) förväntan att det också i verkligheten borde vara så där tipp topp och fint som det ser ut på bloggen. Och det är det ju väldigt sällan. 

Jag bestämde mej för att sänka tröskeln på en gång och bjöd hem henne till oss efter vår lång-fika. Hem till ett t o t a l t kaos. Det var skönt och väldigt befriande. Vi fikade té och apelsin (det var det som fanns hemma) på ett smuligt köksbord överbelamrat med papper och saker. När hon lånade toaletten hade hon två toalettstolar att välja på. En som var kopplad men inte fastskruvad och en som stod under handfatet. Vi är fortfarande vänner. 

Jag tycker att det blivit lättare att sluta bry sej om yta, både det egna och hur det ser ut hemma, när jag blivit äldre och fått lite bättre självkänsla och självförtroende. Som tur är har jag hittat någonslags grundtrygghet som inte påverkas av yttre faktorer. Men Barnet har ju dragit detta ännu ett steg längre. Nu går det inte längre att bry sej. Det finns varken tid eller kraft att fixa så mycket. Det blir som det blir och man ser ut som man gör för dagen. Väldigt skönt.

En annan härlig sak är att detta också runnit över till det kreativa. Plötslig är jag inte lika självkritisk och hård mot mej själv varken då det gäller mitt skrivande eller den grafiska formgivningen och jag får så mycket mera gjort. 

Det var det. Nu har kaffet kallnat och Barnet vaknar vilken sekund som helst. Hörs snart igen.

 

 

22.04.2013 kl. 14:59

Bra dag, klyschor och amning.

Träffade en gammal arbetskompis i går och hon undrade hur det nya mammalivet är. Jag hörde mej själv säga klyschor som "Saker som varit viktiga förut, känns inte lika viktiga längre" och "Det bästa som har hänt mig.." osv. Och allt som jag sa var sant. För så är det.

Men det är också det tyngsta och det läskigaste jag varit med om. Allt samtidigt. 

Annars är allt som vanligt. Träffat Elnaz, åt en andra frukost på bokcafét, promenerat i solen hela dagen. Daniel har också skruvat fast toaletten idag. Det är bra. Känns lite tryggare så.

Ps. I dag pratade jag och Elnaz om amning. Det är så mycket jag skulle vilja säga om amning. Om kvinnor och amning. Om barnmorskor och amning. Om samhället och amning. Om attityder och amning. För det var så mycket mera komplicerat än jag hade trott, på så många olika plan. Men jag vet inte om det här är rätt forum egentligen. Kanske det blir ett framtida blogginlägg. Skall känna på det lite.

21.04.2013 kl. 21:47

 

Jag är 32 år, finlandssvensk, gift och bosatt i stockholm och mamma till Ensio. Bloggen Som vanligt startade jag när allt ännu var som vanligt. Jag var ledig från mina studier till webbredaktör och var mammaledig. I juni fick jag reda på att jag har bröstcancer. Och nu är inget som vanligt längre. 

För att få kontakt, maila på: Infocomeagain@gmail.com

Instagram

 

 

 

Diy or Die

En gul apelsin

Fia Lotta Jansson

Hannas Virrvarr

Harpan Serien

Hello Kiddo

Hej Tristess

Ida-Lina

Inspirationsskafferiet

Linda Irenedotter Ingemansson

Lundagård

Cecilia Blankens

Lopptorget

Malin Ahlsved

Miia-Smycken

Minna Palmqvist

Malenami

Skråmor

Världens bästa musik

Weekday Carnival

Nästan för lycklig

Livet & Helsingfors

Karkki

Fine little day

A beautiful mess

Creature comforts

 

 

 

Ses snart igen!