Nya berg, mörkare dimma och allt kastas omkull -igen.

I går var vi hos onkologen inför min behandling på fredag. Redan när hon kom emot oss i korridoren såg jag att något inte stämde. Tusen tankar hann jag tänka innan vi satte oss ner i hennes rum.

Sedan berättade hon. De har gjort ett misstag. De har blandat i hop mina vävnadsprover med en annans. Min bröstcancer är inte Her2 positiv. Utan trippelnegativ. Den trygghet som vi lyckats bygga upp under de här månaderna försvann i ett ögonblick. Allt blev omkullkastat. Min prognos försämrades ytterligare. Nu hänger allt på cellgifterna. Sedan finns det inget mera att göra. 

Under de här månaderna då jag gått omkring och trott att min cancer varit Her2 positiv har jag ibland tröstat mig med tanken att den är åtminstone inte trippelnegativ. Jag har satt mitt hopp till Herceptinet, som skulle förebygga återfall. Nu finns det inget sådant. Min bröstcancer är plötsligt den med sämst prognos, högst återfallsrisk och snabb spridning. Om fyra behandlingar är jag färdig behandlad. För det finns inget annat att göra. Än att hoppas. Än att be. Än att klättra de där bergen som plötsligt blev allt högre och brantare.

 NU om någonsin förstår jag vikten av forskning. Tänk om. Tänk om det skulle finnas något liknande som Herceptin för den här typen av bröstcancer? Tack till er alla som skänkt till insamlingen. Snälla fortsätt att stöda forskningen, det är livsviktigt.

Händelsen skall Lex Maria anmälas. Jag orkar inte bli arg eller förtvivlad. Det är som det är. Ge mig en dag så jag får samla mina krafter, sedan skall jag klättra de där bergen som aldrig förr.

 

 

 

Publicerad 24.10.2013 kl. 18:35

Anti-cancer, om att förändra sin livsstil.

Är det inte väldigt många som drabbas av cancer just nu ? Jag tycker jag hela tiden hör om folk som drabbats och det är unga människor. Både vänner, bekanta och andra mera ofentliga människor som man läser om som fått någon typ av cancer. 

När jag fick min cancer tog jag naturligtvis reda på så mycket som möjligt om den. Att ha kunskap får mig att känna att jag har lite kontroll. Jag hittade en en bok som heter Anti- Cancer. Den är skriven av David Serevan-Schreiber som själv fick en hjärntumör väldigt ung, jag tror han var runt 30. I boken liknar David dagens situation, att allt fler och yngre drabbas, vid en epidemi. En epidemi av cancer. Är det inte otäckt ?  Han själv var läkare och forskare och ville förståss ta reda på vad det kan bero på att det blir allt vanligare, och att sjukdomen drabbar allt yngre. Och naturligtvis ville han ta reda på om det fanns något som kunde öka hans chanser att överleva. 

I boken står det mycket om kosten, miljön och vår livsstil. Det är inte en bok som pekar finger och påstår att den cancerdrabbade har orsakat sin cancer själv, absolut inte. Men den är väldigt tänkvärd, och framför allt är den konkret och tydlig och ger handfasta råd vad man kan göra för att både minska risken att drabbas, men också minska risken att få återfall, eller att få leva så länge som möjligt med en kronsik cancer. 

Det är omöjligt för mig att redogöra för allt som det står om i boken, jag kan bara rekommendera den till precis ALLA. Själv har jag tänkt om när det gäller mat, olika kemikalier man använder till vardags och mycket annat. Nu äter jag mycket mindre snabba kolhydrater, för det mesta inga, försöker att alltid välja ekologiskt, både grönsaker, mjölkprodukter och kött, så långt det är möjligt. Jag äter mindre kött, jag undviker plast (burkar, skärbrädor osv) jag försöker välja naturliga rengöringsprodukter till hemmet, jag har börjat byta ut duschkrämen, bodylotion och hudvården och strävar efter att börja använda produkter med naturliga och ekologiska ingredienser.

Det sistnämnda är nästan svårast för mig som gammal hudterapeut. Jag är van att använda produkter där man ser effekt, snabbt. Som är optimala för min hy och gör det mesta av de förutsättningar min hy har... Och nu måste jag tänka om. Säga hej då till mina favoriter som jag använt i mångamånga år och hitta nya förhoppningsvis lika bra produkter, men framför allt, mindre giftiga för min kropp och mera miljövänliga. 

Det är en djungel. Man måste läsa på. Och orka och vilja förändra. Vet ni till exempel att det inte räcker med att välja ekologiska ägg, eller ekologiskt kött om man vill förebygga eller fördröja spridning av cancer ? Ekologiskt kött och ägg innehåller väldigt lite gifter, bekämpningsmedel, hormoner och antibiotika och det är bra. Men för att få den perfekta balansen mellan omega 3 och omega 6 så måste djuren vara gräsuppfödda. Det räcker inte med att de ätit ekologiskt foder eftersom det ekologiska fodret ofta består av ekologisk majs och soja som innehåller mycket omega 6 och lite omega 3. Och omega 6 gynnar inflammationer och det vill man verkligen inte. (Jag som innan gått och trott att omega 6 är bra! Men nehej.)  

Det är några av de förändringar som det står om i  Anti cancer boken som jag naturligtvis tycker att ni alla måste läsa. 

Hur gick det för David Servan-Schreiber då? Han fick så småningom ett återfall av sin cancer och dog 2011, 49 år gammal, ca 18 år efter att han fick sin första hjärntumör. 

 

Publicerad 22.10.2013 kl. 13:06

Hos oss på sistone.

Här försökte vi få till en bild till Cecilias intervju. Antingen blundade jag eller så var Ensio så vild att det blev suddigt. Ungefär så. 

Ensio kommer gående med sina tillhörigheter. Han ser ut som världens sötaste hemlösa. Alla sina tillhörighter har han med sig. Det är inte lätt.

Den här veckan är min "bra" vecka. Biverkningarna börjar avta, jag är lite piggare. Orkar lite mera. På fredag är det dags igen. Tredje kuren. Då är vi halvvägs.

 

Publicerad 18.10.2013 kl. 12:12

Sånt man gör när man får en stund för sig själv.

Förut, innan graviditet, barn och innan bröstcancer hade jag en hel del tid för mig själv. I bland kan jag liksom fascinerat tänka tillbaka och undra vad jag gjorde med all denna tid. Oceaner av tid. Nu när egentiden är så sällsynt så känns det som att jag förut, innan jag visste bättre, slösade bort min tid. Jag kunde ju ha gjort så mycket mer av den. Men jag vet inte om man kan tänka så egentligen.

En sak som jag gjorde ofta förut var detta.  Plocka fram bästa koppen, duka fram lite fint, hälla upp en god kopp té och surfar på fina inspirationssidor. I dag (precis just nu) fick jag lite tid för mig själv och gjorde precis det. Och just denna grej känns inte tids-slösande. Utan bara väldigt bra och avkopplande. Om jag koncentrerar mig ordentligt känns allt som vanligt ingen. Åtminstone nästan.

Och har ni sett, insamlingen är uppe i 11 000 kr! Helt fantastiskt! Tack till er alla som skänker till insamlingen! 

Publicerad 17.10.2013 kl. 13:13

Hur man betalar in till insamlingen från utlandet.

Betalar ni in till insamlingen från t.e.x. Finland, eller annat land som inte är Sverige, skall ni göra så här;

1. Insamlingen hittar ni här. Klicka på Skänk via betalkort/internetbank.

2.Välj summan du vill skänka.

3. Klicka sedan bort krysset där det står ; "Ja, jag vill stödja cancerforskning vilket ger mig rätt till skattereduktion". Den rutan skall alltså inte vara i kryssad.

4.Välj "Betalkort"

5. Sedan är det bara att fylla i namn, E-post och ort.

6. Klicka er vidare till nästa sida där ni får fylla i era kortuppgifter. Enkelt!

Tack för att ni vill bidra! <3<3<3

 

Publicerad 15.10.2013 kl. 17:50

Ny energi, vad jag lärt mig, intervjun, mellanrapport och TACK!

Sorgligt nog har jag förut varit en sådan som gärna reder mig själv. Ogärna jobbar i grupp ni vet. Lite som en trotsig 3-åring har jag varit ibland. -Kan själv! Men hörni, en av de goda sakerna som den här sjukdomen fört med sig är insikter i lite olika saker. Och en av insikterna är denna; Det är mycket bättre att vara flera. När man försöker göra något själv är det begränsat det man kan åstadkomma. Men slår man ihop sina säckar är förutsättningarna annorlunda.

När mina idér för vad man skall ha på huvudet då håret försvunnit tog slut tog jag kontakt med bästa Cecila Blankens och undrade ifall hon kunde tipsa om saker att ha på huvudet. ( Förutom att Cecilia är journalist/författare/mamma/skribent/bloggare har hon också stenkoll på stil och mode.) Vänlig som hon är tipsade hon om huvudbonader i ett helt blogginlägg som ni kan läsa här. Fick också massor av tips alla fina läsare.  

När mina idér tog slut för hur man skall nå ut till folk med min insamling, tänkte jag åter igen på Cecilia. Jag känner inte henne personligen, men jag fick känslan att hon är en sådan man kan fråga, rakt på, utan krusiduller och utan att tycka att det är pinsamt att fråga igen. Så jag mailade och undrade ifall hon skulle vilja tipsa sina läsare om en insamling jag startat på cancerfonden. Och det ville hon. Detta resulterade i en liten intervju med mig om min insamling. I intervjun kan ni också läsa lite mera om min bröstcancer och hur det gick till när jag upptäckte den. 

Och vilken härlig människan hon är Cecilia. Hon har gett mig så mycket bra pepp och styrka att plocka fram under lite dystrare dagar. Och tänk att hon ville hjälpa till på det här sättet, fastän hon inte känner mig. Och alla okända och kända som har skänt och fortsätter skänka till insamlingen tänk att ni vill göra det här! Det är så bra att jag knappt kan säga hur bra det är. Hoppas ni förstår att ni verkligen gör skillnad. TACK! 

Här kan ni gå in på Cecilias blogg och läsa intervjun, sen kan ni också passa på att skratta lite åt hoppborgen som mest ser ut som... ja en supersnippa på bilden här under. 

 

 

Ps. En liten mellanrapport; Nu är insamlingen uppe i 4700 kr! Så glad! <3<3<3

Publicerad 15.10.2013 kl. 12:25

En bra dag med nygammal luft.

I dag fick jag ett litet andrum. Två timmar på kurs med 13 andra hårlösa kvinnor. Pratandes krämer och smink. Det var länge sedan jag kände att jag orkade bry mig om utseendet. Nu satt vi där drickandes vårt gröna té pillandes i våra smörjburkar. En liten stunds andrum att få fokusera på något helt annat än vår sjukdom. För alla vet vi ju varför vi var där, det var inget som behövdes sägas.

Och på något sätt blev mina konturer lite skarpare igen. Luften lite lättare. Mitt nya liv lite närmare det gamla. Något som påminde om hur det kan vara. Inte ytligheten utan det lätsamma, att dimman inte behöver finnas runt oss jämnt. Att luften kan bli lätt igen.

Att jag kanske snart kan få andas som förr.

(Här kan ni läsa om kursen "Look good...feel better". Och till er alla med cancer som hittat hit till min blogg, det var ett skönt avbrott. Gå kursen om ni har möjlighet !)

 

Publicerad 07.10.2013 kl. 21:09

Dag tre.

Nu är jag inne på dag tre av min andra sk. FEC behandling eller kur som det egentligen heter. Biverkningarna är som ni säkert vet oändliga. Nämn nåt och det finns på listan. Och mot biverkningarna äter man mediciner. Och de medicinerna har sina biverkningar. Ni förstår. 

Men hittills mår jag ganska bra. Jag är trött men ok. Samtidigt vet jag från förra omgången att det kan vända snabbt. 

Jag önskar att det skulle kunna gå att skilja på, cancerlivet och det riktiga livet, så som jag skrev om här. Men det går inte. Inte längre. Det här är mitt liv nu, för en tid. Eller vårt. För det har blivit Daniels liv, Ensios liv, våra familjers liv, en del av våra vänners liv. Cancern har nästlat sig in längre än jag trodde var möjligt. Jag gråter numera sällan, men det gör mig så ledsen, att det inte bara är mitt liv som nollställts utan så många andras liv med mitt. 

Och jag orkar knappt säga det igen, men fuck cancer för allt den förstör. 

 

Publicerad 06.10.2013 kl. 15:51

Uppdatering om insamlingen och ang. betalning från annat land än sverige.

Betalar ni in till insamlingen från t.e.x. Finland, eller annat land som inte är Sverige, skall ni göra så här;

1. Insamlingen hittar ni här. Klicka på Skänk via betalkort/internetbank.

2.Välj summan du vill skänka.

3. Klicka sedan bort krysset där det står ; "Ja, jag vill stödja cancerforskning vilket ger mig rätt till skattereduktion". Den rutan skall alltså inte vara i kryssad. 

4. Välj "Betalkort"

5. Sedan är det bara att fylla i namn, E-post och ort.

6. Klicka er vidare till nästa sida där ni får fylla i era kortuppgifter. Enkelt!

Tack för att ni vill bidra! <3<3<3

Publicerad 06.10.2013 kl. 12:08

Min insamling mot bröstcancer hos Cancerfonden.se

Nu har jag startat en insamling hos cancenfonden. Min insamling heter "Linas insamling mot bröstcancer". Alla pengar som kommer in går till cancerforskningen. Det är superduper viktigt, hoppas ni alla vill delta! 

Bor du i sverige kan du bidra genom att skicka SMS eller via ditt betalkort/internetbank. Bor du utomlands eller inte vill/kan skicka SMS kan du skänka till insamlingen via din internetbank eller med betalkort. 

Du kan välja att vara anonym om du vill.

Klicka HÄR om du vill skänka via betalkort/internetbank. Klicka dig sedan vidare på den gula bannern där det står "Skänk via betalkort/internetbank". 

Vill du skänka via SMS så skickar du; BESEGRA 7421 till nummret 72988. 

(Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars är din gåva anonym.)

 

Klicka HÄR för att komma till insamling på Cancerfondens hemsida.

Publicerad 05.10.2013 kl. 14:51

Ett preliminärt svar och 1-0 till mig.

I måndags fick jag ett preliminärt svar på provtagningen av lymfkörtlarna. De kommer att fortsätta undersöka provbitarna och svaret är inte 100 % än. Men, än har de inte hittat några cancerceller! Känslan är svår att beskriva. Jag mot sibiriska björnen, 1-0.

Just nu har jag bara bröstcancer. (... ja och någonting annat som gör att mina lymfkörtlar är förstorade förståss...) Easy peasy.

På fredag är det dags igen. Ny kur. Eftersom kuren blivit uppskjuten p.g.a. operationen känner jag mig väldigt beredd. Ge mig mitt gift.

Till er alla fina som läser bloggen, kommenterar, håller tummar, tänker på oss, skickar kramar och brev, ber för oss, och hör av er på olika sätt. Ett jätte stort tack och världens största kram. Det betyder så mycket och ger så mycket kraft.

Publicerad 02.10.2013 kl. 16:54

Mellan frukost och middag.

Nu är jag hemma efter operationen. Snart är jag helt utan hår. Jag tycker jag liknar min pappa. Min pappa på 90-talet. Ännu i morse hade jag en liten ö av hår uppe på huvudet. Nu är ön snart borta.

Innan duschen ser jag mig i spegeln. Ett bröst mindre, en port som sticker ut på ett onaturligt sätt under nyckelbenet, ärret bredvid. Det nya operationssåret på halsen, alla märken på armarna. Det blanka huvudet, hyn som blivit så matt. Jag känner mig kroppsligt avklädd. Som att jag förlorar bit för bit.

Jag tänker på vad utseendet betydde förr, innan det här. Och jag kommer inte ihåg. Det är så här jag ser ut, egentligen, tänker jag. Snart är jag alldeles blank. 

Mitt nya ärr. Denna alldeles synlig på halsen. Ensio pekar, vill känna. Vi står vid spegeln och jag visar, vi skrattar och tittar. Han klappar mig på huvudet, ner på hallgolvet regnar små gråblonda hårstrån.

Middagen är snart klar.

 

Publicerad 27.09.2013 kl. 21:32

Vad som väntar.

I veckan är det dags igen. Ny operation. Den tredje på ett par månader. De har hittat förstorade lymfkörtlar bakom lungorna. Det kan vara cancern som spridit sig. Eller så inte. På min fråga om hur sannolikt det är att den spridit sig, kunde min läkare inte svara. Hon sa, antinger är det, eller så inte. Hon pratade om forskningen som går framåt. Om mediciner som finns "om ifall". Hon pratade om patienter hon haft som levt i upp till tio år. "Om i fall" kanske jag kan få bli 41 år tänker jag. 10 år är bättre än inga år. Och jag tänker att i andra delar av världen är 41 år ett långt liv. 

Och vad sjukdomen gjort med mig. Det som tidigare var jag, som var vetgirig, rak, ibland obekväm, för frågvis och sällan fann sig i saker utan att ifrågasätta, har bytts ut till ett stilla accepterande. För det här är som det är. På onsdag skall de in bakom mina lungor, pilla lite och ta prover. Min cellgiftsbehandling skjuts upp tills vi fått svaret. 

Publicerad 23.09.2013 kl. 16:27

Som det ser ut.

När håret föll i stora tussar och det började se glest ut kände jag att det var läge att raka. Det känns bättre med små korta nästan osynliga strån som (bokstavligen) regnar ner än knippen med blonda strån på axlarna. Bilden är tagen i går. I dag är håret ännu glesare och mera fläckigt skallig. Det går snabbt. Hoppas jag får behålla lite hår ännu några dagar. Mina bryn och fransar verkar hänga med lite till.

Ensio var med då vi rakade. Han skrattade lite och ville känna. Några minuter senare var allt som vanligt. Som om jag alltid varit utan hår. Vilken lättnad.

Och människor tittar. Speciellt äldre. Vad de tänker vet jag inte. Ännu kanske man kan tro att jag frivilligt har den här frisyren. Om man inte tittar så noggrant kanske man inte kan se fläckarna? Vissa dagar är det lättare att strunta i blickarna, andra dagar drar jag på mig mössan. Skönt att det är säsong för det just nu. 

Publicerad 22.09.2013 kl. 12:23

Skalligheten och ordet som börjar på D.

Nu faller håret. I stora tuvor. Det känns märkligt. Jag har ännu inte hittat någon peruk som jag vill ha. Jag får väl vänja mig vid att vara skallig. Daniel köpte några mössor till mig. Det får bli så nu en tid.

Mina föräldrar är här. Mamma klippte mig kort, en mellanfrisyr innan jag rakar huvudet. Pappa tycker jag liknar Arja Saijonmaa. Jag vet inte hur man skall ställa sig till det.

Jag tror det är jobbigare för andra, det här med skalligheten, än det är för mig. Att vara skallig är så kopplat till cancer. Men jag vet ju vad det är jag har, det känner jag hela tiden oberoende på om jag har hår eller inte. Att bli utan hår är för mig bara en parentes i allt det som jag är med om, medan för andra blir skalligheten en obehaglig påminnelse, om det man kanske helst inte vill tänka på.

Ni vet, det där med döden.

Publicerad 17.09.2013 kl. 12:52

 

Jag är 32 år, finlandssvensk, gift och bosatt i stockholm och mamma till Ensio. Bloggen Som vanligt startade jag när allt ännu var som vanligt. Jag var ledig från mina studier till webbredaktör och var mammaledig. I juni fick jag reda på att jag har bröstcancer. Och nu är inget som vanligt längre. 

För att få kontakt, maila på: Infocomeagain@gmail.com

Instagram

 

 

 

Diy or Die

En gul apelsin

Fia Lotta Jansson

Hannas Virrvarr

Harpan Serien

Hello Kiddo

Hej Tristess

Ida-Lina

Inspirationsskafferiet

Linda Irenedotter Ingemansson

Lundagård

Cecilia Blankens

Lopptorget

Malin Ahlsved

Miia-Smycken

Minna Palmqvist

Malenami

Skråmor

Världens bästa musik

Weekday Carnival

Nästan för lycklig

Livet & Helsingfors

Karkki

Fine little day

A beautiful mess

Creature comforts

 

 

 

Ses snart igen!